Ett kapitel kommer imorgon, ska verkligen försöka för er!! Jag har lite svårt med inspirationen men jag ska försöka;)

Jag ville bara säga grattis till bästa Niall som fyller 19 idag! Grattis bästa <3

Tidigare:
Jag hade inte varit inloggad på ett tag.. Jag såg att en vän fyllde år, jag skrev bara ett snabbt "grattis :) xx" och kollade vidare. Jag tryckte sakta in 'Zayn' och tryckte på sök. Jag fick några träffar. Inte alls många, Zayn är ju inte ett så vanligt namn. Jag tryckte på 'Zayn Malik' och fick fram en bild på Zayn. Jag log stort och tryckte på 'följ'. Jag läste hans senaste tweet som var skickad för någon minut sedan. Jag kände hur leendet kom upp på mina läppar...
________________________________
Jag läste sakta de han skrivit igen och jag fick fram ett litet leende.
"met this really hot girl today, a real babe.." va det mig han pratade om? Nej, eller? Skulle jag svara? Nej det var nog förmodligen inte jag. Vad tänker jag med? Jag suckade och tittade vidare men såg att han skrivit nått nytt, jag klickade upp det på datorn och läste långsamt.
"hope she will watch me tomorrow.. I at least told her about it..." jag log ingen, kanske var det jag ändå. Jag började knappa på tangentbordet och log när jag läst vad jag skrivit, det blev nog ganska bra.. Tror jag.
"I'm sure she will..." skrev jag, väldigt kort men enkelt. Om det inte var jag så skulle ju svaret funka ändå. Jag gick in på mitt badrum och tog ett glas med vatten, jag insåg snabbt att jag inte borstat tänderna, jag tog snabbt upp tandborsten och la på den blåa tandkrämen.

Jag satte mig vid dator igen och rättade till kuddarna bakom min rygg.
"wow it's you! Well now when you know what I think of you, can I see you again?" det var alltså jag, häftigt. En kille gillade mig, tror jag. Det hände inte så ofta. Jag fick ur mig ett litet glädje tjut, men gillade jag honom? Jag hade ju bara pratat med honom i 1 minut. Han såg rätt bra ut, men jag behövde absolut träffa han igen.
"if you get through tomorrow;)" skickade jag snabbt iväg och stängde av datorn. Jag gick ner till Chris som stod och rörde i en kastrull. Jag tog ut ett glas och fyllde på det med mjölk och kollade ner i grytan. Spagetti, jag tog fram tallrikar, bestick och glas som jag sedan ställde på det vita stora matbordet. Jag satte mig på en stol och väntade på att maten skulle bli klar. Vad tomt det skulle bli här, jag helt själv i ett enormt hus. Jag skulle sakna Chris.
-what are you thinking about? Frågade Chris och ställde kastrullen på bordet.
-just how empty everything will become.. Sa jag och ruggade till mitt hår litegrann.
-I will miss you sa jag ärligt. Han kom fram till mig och gav mig en kram.
-I Will miss you too

Maten var verkligen god, han var bra på att laga mat. Jag antog att han gillade det. Jag kom helt plötsligt ihåg att det var sista dagen med Chris, jag kastade mig ut ur mina tankar, det var sol. Vi måste ju göra nåt kul sista dagen!!
-can we go to the beach, is the last day together... Sa jag och log
-yeah that's a great Idea, I will just take my swimming trunks on sa han och jag nickade, jag följde med han upp på övervåningen och gick in på mitt rum. Jag tog fram min USA bikini och gick in på badrummet. Jag drog på den snabbt och tog ut mina bruna sandaler. På bikinin hade jag ett blått pösigt linne och svarta shorts. Jag tog till sist på mig mina svarta solglasögon och tog med mig en handduk.
-ready to go? Frågade Chris som stod i hallen med sina svart-vita badbyxor på. Jag nickade och vi gick ut till hans stora svarta bil
-not bad sa jag så fort jag klev in i bilen. Jag satte på radion på hög volym och sång med i låten "torn" en favorit!!

Vi la ner våra handdukar på den heta sanden och jag tog av mig shortsen och tröjan. Chris gjorde det samma, ja inte shortsen då...
-are you going to take a swim with me? Frågade han men jag skakade på huvudet.
-I Will stay here for a while sa jag och log. Jag la mitt huvud bakåt och blundade. Jag kände hur solen verkligen gjorde mig varm. Jag skulle precis ställa mig upp när jag hörde en röst
-hot, sa en kille som stod 1 meter ifrån mig. Jag kunde inte slita min blick från hans magmuskler, okej han var snygg. Blåa ögon och ljust ganska kort hår! Jag ställde mig snabbt ut och han tog it sin hand
-I'm John sa han och jag log
-I'm Johanna, nice to meet you but I really need to take a swim, or else I'll die.. sa jag och gick mot vattnet. Jag hörde att han sprang om mig och jag såg han dyka in i vattnet, jag gjorde det samma och kände mitt bruna hår mot min rygg. John tog sin hand mot min kind och jag sprang snabbt upp igen. En främling kan inte stryka min hy, där går gränsen.
-Sorry hörde jag att han skrek, jag fick fram ett leende, inte för att jag vet varför..
________________________________
Nu fick ni ett kapitel, utan bild eftersom allt dampar... hoppas ni gillar det :D
Kommentera

Tidigare:
Hela jag kändes som en katastrof. Bilderna kom upp hela tiden och jag kunde höra krashen om och om igen. Jag kunde höra mammas skrik. Jag slog mig själv i huvudet och sprang till badrummet. Jag slet av mig kläderna och hoppade in i dushen. Jag satte på vattnet på nästan kallaste för att få den fuktansvära värmen och ilskan att försvinna.
____________________________________________________________________________________________Jag klev ur duschen och plockade tog ut kläder från garderoben. Jag satte på mig ett par vita shorts med en mag tröja med texten "sexy bitch" på. Jag satte på mig en tjocktröja utanpå för jag visste att Chris skulle vilja att jag tog av mig den om han såg mig i den. Jag lät mitt långa choklad bruna hår vara naturligt och jag tog med mig mina ljus rosa converse ner. Jag tittade ut genom fönstret och såg solen skina. Idag var en fin dag, jag kunde alltså inte sitta inne. Nu började mitt nya liv. Ny plats, nya männsikor! annnt var nytt, Jag hade inget att förlora.                                                                                                                                                        -Chris, im going out for a walk. Ropade jag högt                                                                                             -Okay, give me a call if you need anything. sa han och jag klev ur huset. Gick ut på den lilla grusvägen och öppnade grinden som jag stängde efter mig. Jaha, var ska jag gå? Jag tittade åt höger och såg en liten park. Jag tog av mig tjocktröjan och gick till parken. Parken var full av mammor och barn. Många sprintare rusade också förbi. Jag satte mig ner på en svart bänk som jag hittade. Brevid mig satt en ung kille med svart hår.                   -hi, sa han och jag kollade in i hans bruna ögon.                                                                                             -Hello, sa jag och gav honom ett sött leende. Han log tillbaka och han tog fram sin hand.                                          -vas happenin? I'm Zayn. sa han och jag skrattade. Åt sättet han sa 'vad händer' på. Zayn, vilket häftigt namn!     -nice to meet you Zayn, haha I'm Johanna. sa jag och skrattade. Zayn kollade på sin klocka och hans ögon spärrades upp.                                                                                                                                             -Crap, im sorry i have to go. I'm going to audition for the x factor tomorrow. sa han och blinkade med ena ögat. Wow jag var förvånad! grym kille, han fortatte. So need to go.. sa han oroligt. Jag kunde se att han var nervös! Jag drog in han i en kram och viskade                                                                                                               -Don't worry, you'll smash it. Good luck Zayn. i hans öra, han såg ut som att han uppskattade det, eftersom han hade ett änu större leende än innan. Han gick ur mitt grepp och började gå. Kramade jag nyss en främling? japp, haha jag måste vara galen. Jaja, jag ställde mig upp och såg Starbucks.Yes! Jag gick lite fortare mot butiken när jag hörde min telefon ringa. på skärmen stog det "Chris" jag suckade och tryckte på svara.                 -Hello this is Johanna, sa jag med en liten uttråkad röst.                                                                                  -Can you pelease come home? I need to talk to you. Sa han och jag började tänka. Var vad det nu?                         -eh, sure. I'll be home in an minute, sa jag och la på. Jag gick fortare än på vägen dit. Vad skulle han prata om?

Jag öppnade dörren och såg Chris stå mitt i hallen. Han såg lite nervös ut, tycke jag. Han öppnade sakta munnen för att prata me jag hann före                                                                                                            -so what's up Chris? I'm here now! what's so important? sa jag så lungt jag kunde, jag ville verkligen ut till det fina vädret igen, fast jag ville ju så klart höra vad han ville berätta.                                                                       -Okay, here is things. I have a job at the x factor this year. I'm going to help the people with their singing. It starts tomorrow and I can't stay here. I have to live over there. It's to far away. sa han ledsamt men glatt på samma gång. Jag fattade att han var glad. Han hade alltid velat detta. Men va? skulle han lämna mig här, helt själv? utan några vänner? med mina hämska drömmar som kommer varje natt? visst, jag hade lätt att hitta vänner. Men inte just nu. Jag är inte i min bästa period. Verkligen inte. Jag kom plötsligt ihåg Zayn.                           -I'm happy for you... are you leaving tomorrow? willl i be here by my self? with all my bad dreams? sa jag och försökte att hålla rösten stadig.                                                                                                                      -yes, tomorrow...but I can visit you every weekend and I promise to call you everyday. If you get a creepy dream just call me. I'm here for you, honey. But I really need to do this, it's my dream! you'll be fine. I promise, sa han och kramade mig. Jag kramade han hårt och torkade bort en tår som kom ner från min kind. Jag var verkligen glad för honom. Men det var lite fel tajming. Bara lite...                                                                                                 -I'm happy for you, and promise that you call? And if you meet a guy named Zayn, can you say hi from me? He is going to audtition tomorrow, sa jag och fick fram ett leende.                                                                                        -sure honey, i will! Jag kramade honom en gång till och tog av mig skorna. Jag gick upp på mitt rum och satte på datorn. Jag loggade in på twitter, inget speciellt hade hänt. Några hade skrivit att det var hemskt ledsna på grund av mina föräldrars död. Jag hade inte varit inloggad på ett tag.. jag såg att en vän fyllde år, jag skrev bara ett snabbt "grattis :) xx" och kollade vidare. Jag knappade sakta in 'Zayn' och tryckte på sök. Jag fick några få träffar. Inte alls många, Zayn är ju inte ett så vanligt namn. Jag tryckte på 'Zayn Malik' och fick fram en bild på Zayn. Jag log stort och tryckte på 'följ'. Jag läste hans senaste tweet som var skickad för någon minut sedan. Jag kände hur leendet kom upp på mina läppar...                                                                                           ___________________________________________________________________________________________       Så ett kapitel fick mina väldigt få läsare! Ett lite längre kapitel, Vad tror ni Zayn skrivit? Ett kapitel kommer förmodligen imorgon! kommentera kanske? då gör ni min dag! :) xx

Tidigare:

Jag ställde allt i mitt egna stora badrum och njöt av taken på att det var mitt, bara mitt. Jag hängde upp mina kläder i garderoben och tog up alla skorna. Ställde dem på golvet framför och kollade på allt jag packat upp. Nu var det bara minnes saker kvar. Alltså det allra svåraste, Jag visste att känslorna skulle komma fram väldigt snabbt. Men jag försökte att vara stark..

____________________________________________________________________________________________s

"Mamma ögonen på vägen, tack" jag hörde de prata tyst där framme, jag hade ingen aning om vad det var om. Men mamma såg orolig ut och kollade på pappa. Jag satte på musiken i öronen och struntade i deras prat. Jag såg att mammas blick inte var på vägen, vilket gjorde mig orolig. "Mamma, titta på vägen nu! prata mer sen" hon lyssnade inte. "MAMMA!"
Mina ögon spärrades upp och jag kände att jag var helt svettig. Jag var het som solen och jag satt upp mitt i sängen. Jag hörde hur Chris öppade dörren och mina ögon var fortfarande lika stora. "mum..." var det ända jag sa, chris tog mig i hans famn men jag drog mig snabbt ur hans grepp "MUM, DAD" skrek jag änu högre. "Why did this happen to me?" sa jag lite tystare och kände hur tårarna trängde fram bakom ögonen. Tårarna rann. Varför hände det? Varför? jag visste inte ens vad de pratade om. Bilderna när krashen inträffade kom upp i mitt hvud och jag begravde huvudet i händerna. Huvudet började värka och jag tog upp bilden på mig, mamma och pappa. Jag stirrade på den och kastade den i väggen. Jag hörde glaset gå sönder och jag ångrade mig genast. Jag tog upp bilden och bostade av den men händerna lite lätt. Jag ställde ramen utan glas på mitt nattduksbord. "förlåt" sa jag tyst till mamma och pappa. Hela jag kändes som en katastrof. Bilderna kom upp hela tiden och jag kunde höra krashen om och om igen. Jag kunde höra mammas skrik. Jag slog mig själv i huvudet och sprang till badrummet. Jag slet av mig kläderna och hoppade in i dushen. Jag satte på vattnet på nästan kallaste för att få den fuktansvära värmen och ilskan att försvinna.                                                                                                                               ____________________________________________________________________________________________

Förlåt för ett kort kapitel, men om jag får några kommentarer lovar jag att nästa blir längre;) kram

Kapitel 1!
Jag stog utanför det stora vita huset med mina fem resväskor runt mig. Jag betalde snabbt killen i taxin och tackade, han gav sig snabbt av och jag klev försiktigt in på den smala grus vägen. Jag såg den blåa dörren och närmare mig dörren. Jag ramlade några få gånger på grund av mina höga klackskor. Varför tog jag dem på mig? jaja, jag kände nervositeten komma och jag knackade på den havsblåa dörren. Jag såg Chirs ansikte och log. Han drog in mig i en kram, en stor bamsekram.
-Hello my dear, so nice to see you again! You have changed a lot. Now lets get all those bags in. Jag nickade och han gick ut på den lilla grus vägen för att hämta mina väskor. Jag bestämde att kliva in i huset istället. Mina fötter gjorde ont efter den långa dagen i de centimeterhöga klackskorna. Han kom ganska snabbt in och jag hade redan hunnit kolla igenom några rum.
-Wow big house you have, it's stunning! sa jag och han log stort och stolt. Huset var verkligen stort. Han jobbade i musik brashen, så han känade ganska bra med pengar, antar jag. Det var så skönt att äntligen vara här! Jag klev in i ett rum på övervåningen som var stort och riktigt vackert. Det var ljustblått med en vit stor säng och en vit garderob. Rummet var inte klart med det var stort och allt jag ville ha.
-So who is living in this room? sa jag förväntansfullt                                                                                        -You! sa han och jag log. Jag klev in i rummet och tog mina väskor. Chris gick ut och gav mig lite egen tid. Jag satte mig försiktigt på den mjuka sängen. Jag gungade lite lätt på mig och kände att det var en perfekt säng att hoppa i. Men jag undvek att göra det första dagen. Jag tog ett djupt andertag och tog upp mitt handbagage. Jag tog up min plånbok, mina solglaögon och perfymen jag haft i väskan. Jag tog också upp fotot på mamma och pappa. Jag tog fotot i händerna kollade på det. Mamma hade långt ljust hår och pappa kort, ganska mörkt. Jag stog imellan dem och log åt mig själv. Jag önskade att allt var som förr. Det gjorde jag verkligen. Ush nej, nu fick jag inte vara ledsen. Nu jag har och har fått ett jävligt awesome rum. Jag tittade mig snbbt omkring och min blick stannade på en dörr. Jag ställde mig upp och gick mot dörren. Jag tryckte ner handtaget och jag kände att min mun öppnades. Wow! jävlar! framför mina ögon var ett svart och vitt badrom. Det var svart kakel och 2 vita stora handfat. Stort som fan. Perfekt i mina ögon. Jag rev snabbt upp mina väskor och tog upp alla mina necesärer, Jag ställde allt i mitt egna stora badroom och njöt av taken på att det var mitt, bara mitt. Jag hängde upp mina kläder i garderoben och tog upp alla skorna. Ställde dem på golvet framför och kollade på allt jag packat upp. Nu var det bara minnes saker kvar. Alltså det svåraste, Jag visste att känslorna skulle komma fram väldigt snabbt.