ade av att jag kände två armar runt mig. Jag såg Zayns svarta hår och log. Vi båda hade somnat, även fast klockan bara var åtta! Jag rörde på mina armar och sötte till Zayn med flit. Han vände på sig mot mitt håll och öppnade ögonen.

-Hi, sa han och log.

-What time is it? sa han trött,

-It's just 8pm! Sa jag och skrattade. Han gäspade stort

-Oh, well That would be great! Let me help you down. Sa Zayn men jag skakade på huvudet.

-No, I want to try to walk, It doesn't hurt that much anymore. Han log och tog tag i mina händer. Han drog i dem försöktigt och hjälpte mig upp på fötterna. Benen skakade, efter ett tag tog jag ett steg. Magen gjorde lite ont men annars var det okej. Zayn såg på mig som att jag var ett barn. Jag tog några fler steg och log, jag var precis vid trappan när Zayn plötsligt bar upp mig i hans armar.

-The princess have been doing enough. Jag skrattade

-Or maybe you just want to show me your abs! sa jag och tog på hans armuskler. Han bar mig ner för trappan och satte ner mig på marken igen. Jag gick försiktigt in till köket. Chris log och sprang fram och kramade mig.

-You did it honey! Jag log och satte mig ner vid matbordet. Zayn satte sig brevid tog min hand. Chris harklade sig

-Love is all you need! Sjöng Chris och Zayn flinade.

-Chris!! Han vände sig och fortsatte med maten

 

Vi gick ut till vardagsrummet och satte oss ner.

-You are so beautiful! Var det första han sa. Jag rodnade och känder hur han tog sina händer runt min midja. Han drog mig riktigt nära och gav mig en underbar kyss som gick över till hångel. Vi hörde Chris komma mot oss och slutade snabbt. Vi vände oss om mot olika håll och låssades att kolla på saker i rummet. Chris skrattade högt.

-You don't have to stop. I know that you are a couple. Dinner is ready, sa han och gick ut igen. När Chris gått ut bröt vi ut i skratt.

-That was fun, but are we..? Frågade jag och Zayn gick närmare igen, Jag fick rysningar som alltid, som varje gång han rörde mig.

-We'll see what happens. Viskade han och pussade mig på kinden. Detta var precis rätt. Det var för tidigt att vara hans flickvän, om han ens ville det. Men när jag var nära Zayn, kändes det rätt.

____________________________________________________________________________________________

____________________________________________________________________________________________

Jag stängde dörren till Johannas hus bakom mig. Jag gick sakta mot parken som jag och Johanna träffades för första gången vid. Jag gick med minst hundra tankar i huvudet. Allt bara snurrade. Vem var det som ringde? Varför slängde Johanna ut mig? Gjorde jag någonting fel? Vad hände igentligen?

Jag satte mig ner på bänken som jag och Johanna träffades vid. Johanna var inte som alla andra. Ja, jag har bara känt henne i någon vecka. Men hon betydde redan mycket för mig. Om någonting hände henne, skulle jag aldrig förlåta mig själv. Någonting hade hänt. Det visste jag. Kunde jag verkligen bara gå sådär? Jag reste mig upp snabbt och gick till Johannas hus, igen. Jag gick in på grusgången och knackade på den vita dörren. Chris öppnade och släppte mig in.

-Just look for her, she is here somewhere! Sa Chris, jag log tacksamt och tog av mig skorna.

Efter att jag letat i alla rummen förrutom badrummet började jag bli lite orolig. Badrumsdörren stod på glänt så jag öppnade den lite mer och såg en fot liggande på golvet.

-Johanna? Sa jag förvånads fullt.

-Johanna are you okay? Sa jag igen. Inget svar. Jag öppnade dörren och såg henne ligga på marken men slutna ögon. Jag kastade mig ner på golvet och tog upp hennes huvud i mina händer. Ansiktet var blekt som snö och man kände på lukten att hon hade kräkts.

-Chris, Come in here fast! Skrek jag med skräck i rösten. Vad hade hänt?

Jag öppnade ögonen och såg Zayn över mig. Jag log och skrattade.

-What?! Sa han med en orolig röst.

-You came back! And I'm fine Zayn! Jag skrattade vidare medans Zayn såg ut som ett frågetecken. Chris kom inrusande och Zayn hälpte mig upp i rullstolen igen.

-What happened?! Sa Chris och jag torkade mig runt munnen med tröjan.

-I just threw up and fainted for a while. But seriously, I'm fine! Sa jag och log. Fast djupt inne var jag skräckslagen.

-Johanna! Who made that phone call? Why did I have to leave? Sa Zayn och kollade in i mina ögon. Jag suckade och tog ett djupt andertag. Zayn och Chris stirrade.

-If you stop that look I will tell you guys!

-Sorry! Ropade de samtidigt och kollade i marken.

-Chris, Remember that guy I met on the beach? He called and told me that if i didnt hang out with him tomorrow we would hurt me. I just got scared that's all. Zayn och Chris såg oroligt på mig.

-Where is you phone?! I have to talk to that dude. I will punch him really hard!  That jerk! Srek Zayn men jag hindrade honom.

-No! He said I couldn't tell anyone. I would just get more hurt. Guys leave it alone. I have to do this. I can't understand I gave him my number. Why am I so stupid? Jag begravde huvudet i händerna och grät. Zayn omfattade mig i en kram och jag grät på hans axel. Han bar mig upp till mitt riktiga sovrum och la mig på min säng. Ha la sig brevid och tog undan håret jag hade i ansiktet. Han kramade mig bakifrån och kysste min hals. Jag log och vände mig om.

-Zayn, I need you to promise me that you won't call him. You will get hurt. And that will be my fault. I have to do this. Han skakade på huvudet och jag gråt änu mer.

-No babe, I will protect you and do what ever it takes. Jag log och tårkade bårt en av mina tårar med handen.

-Okay..But don't let him destroy your voice..becasue you know, X factor is waiting handsome. Sa jag och tog tag i hand tröja. Han skrattade och flyttade sitt ansikte närmare.

-You don't have to worry about that. Sa han och log medans han tryckte sina läppar mot mina. Jag fick härliga rysningar, nästan som stötar i kroppen. Efter en tid som känder som timmar drog jag mig ifrån hans läppar och kollade in i hans ögon.

-Are you okay babe? Sa han och kysste min kind.

-Yes Zayn, I just don't want you to get hurt. Han kramade mig hårt och jag log. Nu ville jag bara att tiden skulle stanna..