Stole my heart Kapitel 12- X Factor is waiting
Ansiktet var vitt, helt utan färg och jag kände att jag skulle kräkas vilken sekund som helst. Jag öppnade toalett locket och lutade mig framot. Jag kräktes i flera minuter och ramlade ut ur rullstolen. Jag torkade mig runt munnen och spolade i tolatten. Jag la mig ner helt på golvet och började gråta. Vad skulle han göra med mig?
____________________________________________________________________________________________
Zayns sPerspektiv:
Jag stängde dörren till Johannas hus bakom mig. Jag gick sakta mot parken som jag och Johanna träffades för första gången vid. Jag gick med minst hundra tankar i huvudet. Allt bara snurrade. Vem var det som ringde? Varför slängde Johanna ut mig? Gjorde jag någonting fel? Vad hände igentligen?
Jag satte mig ner på bänken som jag och Johanna träffades vid. Johanna var inte som alla andra. Ja, jag har bara känt henne i någon vecka. Men hon betydde redan mycket för mig. Om någonting hände henne, skulle jag aldrig förlåta mig själv. Någonting hade hänt. Det visste jag. Kunde jag verkligen bara gå sådär? Jag reste mig upp snabbt och gick till Johannas hus, igen. Jag gick in på grusgången och knackade på den vita dörren. Chris öppnade och släppte mig in.
-Just look for her, she is here somewhere! Sa Chris, jag log tacksamt och tog av mig skorna.
Efter att jag letat i alla rummen förrutom badrummet började jag bli lite orolig. Badrumsdörren stod på glänt så jag öppnade den lite mer och såg en fot liggande på golvet.
-Johanna? Sa jag förvånads fullt.
-Johanna are you okay? Sa jag igen. Inget svar. Jag öppnade dörren och såg henne ligga på marken men slutna ögon. Jag kastade mig ner på golvet och tog upp hennes huvud i mina händer. Ansiktet var blekt som snö och man kände på lukten att hon hade kräkts.
-Chris, Come in here fast! Skrek jag med skräck i rösten. Vad hade hänt?
Johannas perspektiv:
Jag öppnade ögonen och såg Zayn över mig. Jag log och skrattade.
-What?! Sa han med en orolig röst.
-You came back! And I'm fine Zayn! Jag skrattade vidare medans Zayn såg ut som ett frågetecken. Chris kom inrusande och Zayn hälpte mig upp i rullstolen igen.
-What happened?! Sa Chris och jag torkade mig runt munnen med tröjan.
-I just threw up and fainted for a while. But seriously, I'm fine! Sa jag och log. Fast djupt inne var jag skräckslagen.
-Johanna! Who made that phone call? Why did I have to leave? Sa Zayn och kollade in i mina ögon. Jag suckade och tog ett djupt andertag. Zayn och Chris stirrade.
-If you stop that look I will tell you guys!
-Sorry! Ropade de samtidigt och kollade i marken.
-Chris, Remember that guy I met on the beach? He called and told me that if i didnt hang out with him tomorrow we would hurt me. I just got scared that's all. Zayn och Chris såg oroligt på mig.
-Where is you phone?! I have to talk to that dude. I will punch him really hard! That jerk! Srek Zayn men jag hindrade honom.
-No! He said I couldn't tell anyone. I would just get more hurt. Guys leave it alone. I have to do this. I can't understand I gave him my number. Why am I so stupid? Jag begravde huvudet i händerna och grät. Zayn omfattade mig i en kram och jag grät på hans axel. Han bar mig upp till mitt riktiga sovrum och la mig på min säng. Ha la sig brevid och tog undan håret jag hade i ansiktet. Han kramade mig bakifrån och kysste min hals. Jag log och vände mig om.
-Zayn, I need you to promise me that you won't call him. You will get hurt. And that will be my fault. I have to do this. Han skakade på huvudet och jag gråt änu mer.
-No babe, I will protect you and do what ever it takes. Jag log och tårkade bårt en av mina tårar med handen.
-Okay..But don't let him destroy your voice..becasue you know, X factor is waiting handsome. Sa jag och tog tag i hand tröja. Han skrattade och flyttade sitt ansikte närmare.
-You don't have to worry about that. Sa han och log medans han tryckte sina läppar mot mina. Jag fick härliga rysningar, nästan som stötar i kroppen. Efter en tid som känder som timmar drog jag mig ifrån hans läppar och kollade in i hans ögon.
-Are you okay babe? Sa han och kysste min kind.
-Yes Zayn, I just don't want you to get hurt. Han kramade mig hårt och jag log. Nu ville jag bara att tiden skulle stanna..
__________________________________________________________________________________________
Jag är hämskt ledsen för uppdateringen. Mycket har hänt senaste veckorna. Ingen läser eller kommenterar precis så It doesn't matter. Kanske lägger ner bloggen. Novellen är ju inte bra trots allt!
Kommentarer
Magdalena
Nej!!!!!!!!!!!!!!!!! Lägg inte ner bloggen!!!! Jag älskar den!!!<3
Sanna<3
Nej!! Om du lägger ner bloggen känns det som om du lägger ner mitt liv!! SLUTA FÖR F*N INTE!!!
Tilde
Neeej!! Lägg inte ner jag är helt fast! Ska tipsa alla jag käner att läsa!!
Trackback
