Stole my heart kapitel 17-I'm here

Tidigare:
-Sorry it took so long, I talked to my friend! She wanted me to take a pic of us!
-Oh thats great. Let's take one now babe. Sa han, Jag nickade och tog upp min mobil. Vi tog en fin bild, en ful och en när vi kysstes. Jag skickade alla tre och log. Precis när vi skulle gå ringde det på dörren. Vem kunde det vara?
____________________________________________________________________________________________
Jag kollade på Zayn som gjorde en frågande min. Det var iallafall inte Chris, han var ju borta. Jag låste upp dörren och tryckte ner handtaget. Jag öppnade dörren och såg det ljusa håret och de blåa ögonen. Jag drog tillbaka dörren men kände att någon drog på andra sidan.
-Zayn help me now! Close the door! Skrek jag åt Zayn som reagerade snabbt. Han och drog i dörren som tillslut stängdes. Jag låste snabbt och bröt ut i tårar. Tårarna ran som en flod ner för kinderna. Varför var han här? Vad skulle detta betyda? Vad skulle han göra med mig?
-Who was that?! Babe are you okay? Talk to me! Sa Zayn oroligt och satte sig brevid mig på golvet. Han omfattade sina armar runt mig och jag lutade mitt huvud på hans axel. Dörren lät och jag visste att han fortfarande stod vid dörren och ryckte. Tanken skrämde mig.
-It's John. Sa jag och grät samtidigt.
-That's it I'm going to call the police, sa Zayn och reste sig upp. Jag tog tag i hans hand fort och drog tillbaka honom ner på golvet.
-No! He said that I would get more hurt if I called or told someone. Do not call the police. Please? sa jag innan jag började gråta igen.
-Okay babe, I won't. But someone has to stop him. Jag skakade på huvudet.
-No, just ignore it okay? I'll be fine Zayn. Sa jag medans Zayn torkade bort mina tårar från mina kinder.
-I know you will, because I'm going to protect you. He won't reach you babe. I'm here! Sa han och pussade min kind. Jag log och gav honom en snabb puss. Jag hoppade snabt till när jag hörde att rycken i dörren började igen.
-You can't hide forever Johanna! You are mine. I'll be back!! Hörde jag hur John skrek. Jag skakade och sprang upp på mitt rum snabbt. Jag ville aldrig vara nära honom. Han fick mig att må dåligt. Så klart följde Zayn efter mig. Han var som en vakt. Jag visste att han aldrig skulle låta någonting hända mig, vilket jag var väldigt tacksam för. Jag slängde mig på sängen och begravde mitt huvud i mina händer. Varför gjorde han detta mot mig?
Jag kände snabbt hur någon kom bakom mig. Det var Zayn som bäddade ner mig i sängen. Han la sig brevid och kollade mig i ögonen.
-It's going to be fine. I'm here! Jag nickade
-Thank you Zayn.
-You are mine now baby, I won't let anyone hurt you. Now, let's watch a movie alright? I'll be back with soda and chips in a sec okay sweetie? Jag nickade och pussade honom mjukt. Han sprang iväg och jag gömde mig under täcket. JAg var så glad att jag hade Zayn. Han var så perfekt för mig! Vad skulle jag göra utan honom? Skulle det alltid kännas så här? Skulle jag alltid vara rädd utan någon runt omkring mig? Jag hade verkligen tur att jag hade Zayn.
__________________________________________________________________________________________
 Vad tycker ni? läskigt med John eller hur?!

Stole my heart kapitel 16-knäppis

-That is what I'm talking about, sa Zayn och log nöjt.
Jag skrattade och reste mig upp, jag kände hur Zayn tog tag i min arm. Han stirrade in i mina ögon och jag stirrade in i hans underbara, bruna ögon. Han öppnade munnen sakta.
-Eh Johanna, do you want to be my girlfriend?
__________________________________________________________________________________________
a
Jag fortsatte att kolla in i hans ögon. 
-Yes idiot! utbrast jag innan jag hann tänka. Men såklart var der rätt, att vara nära Zayn var underbart. Han fick mig må som allra bäst. 
Jag började kyssa han mjukt, han avbröt
-I know we said we were going to wait but
-Shut up and kiss me knäppis, sa jag och han följde min order, väldigt bra faktiskt... Efter ett tag bestämde vi oss för att gå ner. 
-What does it mean? Sa Zayn plötsligt
-What?
-That word you said before. Jag skrattade. 
-Haha Knäppis? It means "Weirdo", but i said it in Swedish, sa jag och log. 
-Well that wasn't very nice, sa han medans han skrattade. Jag hörde hur han övade på ordet, hans svenska uttal var inte perfekt precis. Jag skrattade för mig själv och gick fram till köksbordet där jag såg en lapp ligga. 
"I'm out with a old friend, I'll be home late tonight! Don't go too far with Zayn, or just remember the protection ;) // Chris" Jag skrattade och kände hur jag blev röd i ansiktet. 
-What? Sa Zayn som gjorde en konstig min. 
-Just a funny note from Chris, he's out with a friend. He'll be back late tonight! Sa jag medans jag gick mot vattenkranen för att dricka. 
-Oh, sounds nice, I mean, we have the house.. sa Zayn ärligt. Jag skrattade och slog han löst på armen.
-So what should we do today? frågade Zayn
-SHOPPING PLEASE?! skrek jag medans jag hoppade på honom.
-Okay baby, but only if you buy some hot underwear... Jag skrattade och blinkade med ena ögat. 
-We'll see! Sa jag och sprang upp för att hämta min plånbok. Jag behövde nya jeans, såklart blir det lite saker jag inte behöver också. Lite nytt smink, och underkläder då. In på Victoria's seceret skulle vi. Det var ändå en av mina favorit affärer så jag var glad för det. Det jag älskade med London var just shoppingen, och ja, Zayn då. Jag önskade dock att jag hade vänner här.. vilket påminde om mina svenska kompisar. Jag loggade snabbt in på twitter och skrev snabbt en tweet.
"Shopping in London! Nice. But I miss my Swedish friends.." Jag såg snabbt att min bästa kompis Hanna skickat ett sms.
"Hej! Jag saknar dig så mycket, hur har du det? Vi har inte pratat någonting..<3 puss"
Jag satte mig på sängen och bestämde mig för att ringa henne, det var lättare än att smsa. Jag tryckte i "Hannisen" som hon hette på min mobil. Jag tryckte på ring och väntade i luren.
-Ja hej det är Hanna!
-Hej gumman det är jag, Johanna! Jag hörde ett litet skrik.
-Hej gumman, vad kul att höra från dig, va fan, saknar dig som in i helvete ju.. Hur har du det i världens bästa land?
-Haha, jag saknar dig också! Faktiskt så har det hänt rätt mycket.. Sa jag och andades djupt.
-Hur är det igentligen? Sa hon frågande. Jag berättade allt från början till slut, allt med olyckan och John. Allt om X factor och Zayn. Jag hörde hur hon grät i telefonen när jag berättade om olyckan och John. Jag hörde också hur hon skrek när jag berättade om mig och Zayn.
-Jag hoppas du mår okej. Fan va hemskt med John och olyckan. Men fan, du har en pojkvänn. Jag måste få träffa honom någon dag. Skicka en bild senare!!
-Såklart du ska! Absolut, vi ska faktiskt ut och shoppa nu, han vill att jag ska köpa heta underkläder..killar du vet.. Hon skrek igen, Hanna var sån
-Är han bra i sängen då?! Hanna var en tjej som alla killar gillade, så hon var väldigt intresserad i sånt.
-Vi blev tillsammans idag Hanna..gud! Sa jag och skrattade.
-Ikväll kommer det hända. Du kommer få ligga! Men ha så kul, ring mig sen!
-Hanna, jag är inte ute efter ligg.. till skillnad från dig. Men måste dra. Puss! Sa jag och la på. Hanna var otroligt konstig ibland. Men jag älskade henne. Jag tog tag i plånboken och gick ner till Zayn. Min gång var bra nu, så jag bestämde mig för att skita i rullstolen. Det var dags nu. Han tog min hand. 
-Sorry it took so long, I talked to my friend! She wanted me to take a pic of us! 
-Oh thats great. Let's take one now babe. Sa han, Jag nickade och tog upp min mobil. Vi tog en fin bild, en ful och en när vi kysstes. Jag skickade alla tre och log. Precis när vi skulle gå ringde det på dörren. Vem kunde det vara?
____________________________________________________________________________________________
Hej! Tack så hemst för alla fina kommentarer på instagram, och tack för de få som finns här på bloggen! Ska försöka att uppdatera mycket nu! vem tror ni det är som ringer på dörren? kommentera!!

Stole my heart Kapitel 15- You little bitch

Tidigare:
-Babe, I think you have to work on that..
-Yeah I do too..
Vi skrattade ett långt tag tills jag hörde Zayn snarka brevid mig. Jag log och släckte bordslampan som stod brevid mig. Jag pussade Zayn på kinden och innan jag kände det hade jag somnat.
_____________________________________________________________________________________________
 Jag vaknade upp av att jag kände någon kyssa mig längs med halsen. Jag skrattade och lyckades hoppa ovanpå Zayn, jag kysste honom mjukt. Jag var fortfarande förvånade av att min skada hade läkt så fort. Magen gjorde knappt ont nu och jag kunde gå korta sträckor. Vilket jag var väldigt nöjd med!
-I think I can live with this! Sa Zayn och jag skrattade.
-Yeah, maybe... sa jag och fortsatte kyssa honom. Allt gick långsamt över till hångel. Med Zayn är jag lycklig. Det kommer jag aldrig kunna förneka. All var perfekt när jag var med honom.
-Hold on babe, i just have to go away and do something.
-Sure! Sa jag, han reste sig ur sängen. Han kollade på mig, stående i bara sina kalsonger. Jag stirrade på kroppen och bet mig i läppen.
-Oh, you like this? Jag skrattade och reste på mig. Jag hade på mig Zayns tröja och trosor.
-Yeah and I know that you like this, sa jag och gick fram till Zayn. Jag slog han på rumpan och sprang in i duschen.
Jag skyndade mig att dra av mig klädena och hoppa in i duschen. När jag precis var klar kom jag ihåg att jag glömt att raka benen. Jag skyndade mig så jag misssade några få delar. Jag klev ur duschen och tog en handduk runt omkring mig. Handduken var kort, den slutade vid mitten av låren. Jag klev ut och såg Zayn stå klädd med en bricka full utan frukost på. Han tappade hakan när jag kom ut.
-Oh Zayn, you are the best! Han gav mig en röd ros, jag luktade på den försiktigt och log. Jag la den på sängen.
-I'm just going to get dressed, wait a sec.
-You can dress right here sa han och petade framför honom.
-You dream, sa jag och sprang och hämtade rena kläder. Jag tog ett par jeansshorts och ett vitt kort linne med fransar på. Jag satte på lite maskara och borstade håret. Jag sprang ut till Zayn igen.
-Yay breakfast!
-Breakfast when I get a kiss.. sa han med en bebis röst. Jag kysste honom länge och tog tag runt hans hals.
-Now breakfast!
 
Jag stod och borstade tänderna och gav en ny tandborste till Zayn eftersom han glömt sin. Jag kollade mig i spegeln och sjöng samtidigt som munnen var full utav lödder. Jag kände hur någonting sträft och kladdigt nuddade min näsa. Jag stoppade ut löddret ut munnen och kollade på Zayn. Han hade gnuggat sin tandborste i mitt ansike.
-You little bitch.. bring it on idiot, Sa jag med en knasig röst. Zayn gapskrattade medans han filmade mig. Han vände sig om och stoppade ner mobilen i fickan.
-Well That was fun! Sa Zayn men jag skakade på huvudet. Jag hoppade upp på hans rygg och höll för hans mun. Jag tog min tandborste och gnuggade han i hela ansiktet. Jag sträckte ut min tunga som var full utav lödder och slickade han på pannan.
-Oh well thats nice, sa han och skrattade. Han kastade ner mig på golvet och började kitla mig som alltid. Jag skrattade och torkade bort löddret från mitt ansikte.
-Zayn stop, no Zayn stop it.
-Only if you say that you are sorry.
-Okay I'm sorry but you started it... sa jag och skrattade.
-no not good enough.. Jag skrattade och slängde mig på hans mun och startade ett hångel som höll på i minuter. Till slut slutade vi.
-That is what I'm talking about, sa Zayn och log nöjt.
Jag skrattade och reste mig upp, jag kände hur Zayn tog tag i min arm. Han stirrade in i mina ögon och jag stirrade in i hans underbara, bruna ögon. Han öppnade munnen sakta.
-Eh Johanna, do you want to be my girlfriend?
_________________________________________________________________________________________
 Förlåt så mycket för uppdateringen. Allt har verkligen varit kaos. Hoppas ni gillar kapitlet. Kommentera!!

Stole my heart kapitel 14- I don't mind

-You don't have to stop. I know that you are a couple. Dinner is ready, sa han och gick ut igen. När Chris gått ut bröt vi ut i skratt.
-That was fun, but are we..? Frågade jag och Zayn gick närmare igen, Jag fick rysningar som alltid, som varje gång han rörde mig.
-We'll see what happens. Viskade han och pussade mig på kinden. Detta var precis rätt. Det var för tidigt att vara hans flickvän, om han ens ville det. Men när jag var nära Zayn, kändes det rätt.
___________________________________________________________________________________________
-
Thank you for the dinner, very tasty! sa Zayn vänligt och jag instämde. 
-So Chris Zayn will stay over the night, is that okay? Han nickade
-Have fun, skrek Chris medans Zayn bar upp mig på rummet. 
-I guess we have to share the bed.. sa jag och han log. 
-I don't mind.. 
Zayn kastade mig i min stora säng och la sig på mig. Jag kände hur han tog ett grepp runt min mage och började kittla mig. 
-Zayn no please no zayn! Skrek jag medans jag skrattade som en galning. Jag försökte slita hans händer bort från mig men han slutade inte. Han tog tag runt knäna vilket var min svaga punkt, där var det värst. Han tryckte till och jag gjorde en spark. Jag isåg att jag hade sparkat Zayn i skrevet. Jag bröt ut i skratta medans jag höll för munnen med mina händer. 
-Omg Zayn are you okay? Sa jag och försökte att inte skratta. 
-Ahhhhhh, you little bitch. Jag skrattade och han hoppade på mig igen. Nu kysste han min hals och kramade mig mjukt. Jag kysste han mjukt på hans läppar igen.
Efter ett tag i sängen bestämde vi oss för att titta på en film. Vi satte på Karate Kid och Zayn ställde sig upp hastigt när vi var vid den sista senen, när det var dags för tranan. Zayn ställde sig på ett ben och tog upp händerna sådär löjligt som de gör i filmen. Jag tog upp Zayns mobil och tog ett kort. Jag hörde plötsligt ett duns och såg Zayn ligga på golvet. Jag låg still i sängen och skrattade ihäl mig. 
-Babe, I think you have to work on that..
-Yeah I do too...
Vi skrattade ett långt tag tills jag hörde Zayn snarka brevid mig. Jag log och släckte bordslampan som stod brevid mig. Jag pussade Zayn på kinden och innan jag kände av det så hade jag somnat. 
____________________________________________________________________________________________
Är väldigt imponerad av att folk fortfarande tittar in på bloggen. Förlåt igen. Ett v'äldigt kort kapitel men vad tycker ni?

Stole my heart Kapitel 13- We'll see what happens

You don't have to worry about that. Sa han och log medans han tryckte sina läppar mot mina. Jag fick härliga rysningar, nästan som stötar i kroppen. Efter en tid som känder som timmar drog jag mig ifrån hans läppar och kollade in i hans ögon.
-Are you okay babe? Sa han och kysste min kind.
-Yes Zayn, I just don't want you to get hurt. Han kramade mig hårt och jag log. Nu ville jag bara att tiden skulle stanna..
____________________________________________________________________________________________
ade av att jag kände två armar runt mig. Jag såg Zayns svarta hår och log. Vi båda hade somnat, även fast klockan bara var åtta! Jag rörde på mina armar och sötte till Zayn med flit. Han vände på sig mot mitt håll och öppnade ögonen.
-Hi, sa han och log.
-Do you want dinner?
-What time is it? sa han trött,
-It's just 8pm! Sa jag och skrattade. Han gäspade stort
-Oh, well That would be great! Let me help you down. Sa Zayn men jag skakade på huvudet.
-No, I want to try to walk, It doesn't hurt that much anymore. Han log och tog tag i mina händer. Han drog i dem försöktigt och hjälpte mig upp på fötterna. Benen skakade, efter ett tag tog jag ett steg. Magen gjorde lite ont men annars var det okej. Zayn såg på mig som att jag var ett barn. Jag tog några fler steg och log, jag var precis vid trappan när Zayn plötsligt bar upp mig i hans armar.
-The princess have been doing enough. Jag skrattade
-Or maybe you just want to show me your abs! sa jag och tog på hans armuskler. Han bar mig ner för trappan och satte ner mig på marken igen. Jag gick försiktigt in till köket. Chris log och sprang fram och kramade mig.
-You did it honey! Jag log och satte mig ner vid matbordet. Zayn satte sig brevid tog min hand. Chris harklade sig
-Love is all you need! Sjöng Chris och Zayn flinade.
-Chris!! Han vände sig och fortsatte med maten
 
Vi gick ut till vardagsrummet och satte oss ner.
-You are so beautiful! Var det första han sa. Jag rodnade och känder hur han tog sina händer runt min midja. Han drog mig riktigt nära och gav mig en underbar kyss som gick över till hångel. Vi hörde Chris komma mot oss och slutade snabbt. Vi vände oss om mot olika håll och låssades att kolla på saker i rummet. Chris skrattade högt.
-You don't have to stop. I know that you are a couple. Dinner is ready, sa han och gick ut igen. När Chris gått ut bröt vi ut i skratt.
-That was fun, but are we..? Frågade jag och Zayn gick närmare igen, Jag fick rysningar som alltid, som varje gång han rörde mig.
-We'll see what happens. Viskade han och pussade mig på kinden. Detta var precis rätt. Det var för tidigt att vara hans flickvän, om han ens ville det. Men när jag var nära Zayn, kändes det rätt.
____________________________________________________________________________________________
Förlåt för ett kort och tråkigt kapitel, inte så mycket händelser. Jag ska försöka slänga in ett kapitel i veckan! Vi får se vad jag gör med bloggen, just nu har jag kvar den!
Vill ni att jag ska fortsätta? kram

Stole my heart Kapitel 12- X Factor is waiting

Ansiktet var vitt, helt utan färg och jag kände att jag skulle kräkas vilken sekund som helst. Jag öppnade toalett locket och lutade mig framot. Jag kräktes i flera minuter och ramlade ut ur rullstolen. Jag torkade mig runt munnen och spolade i tolatten. Jag la mig ner helt på golvet och började gråta. Vad skulle han göra med mig?
____________________________________________________________________________________________
 
Zayns sPerspektiv:
Jag stängde dörren till Johannas hus bakom mig. Jag gick sakta mot parken som jag och Johanna träffades för första gången vid. Jag gick med minst hundra tankar i huvudet. Allt bara snurrade. Vem var det som ringde? Varför slängde Johanna ut mig? Gjorde jag någonting fel? Vad hände igentligen?
Jag satte mig ner på bänken som jag och Johanna träffades vid. Johanna var inte som alla andra. Ja, jag har bara känt henne i någon vecka. Men hon betydde redan mycket för mig. Om någonting hände henne, skulle jag aldrig förlåta mig själv. Någonting hade hänt. Det visste jag. Kunde jag verkligen bara gå sådär? Jag reste mig upp snabbt och gick till Johannas hus, igen. Jag gick in på grusgången och knackade på den vita dörren. Chris öppnade och släppte mig in.
-Just look for her, she is here somewhere! Sa Chris, jag log tacksamt och tog av mig skorna.
Efter att jag letat i alla rummen förrutom badrummet började jag bli lite orolig. Badrumsdörren stod på glänt så jag öppnade den lite mer och såg en fot liggande på golvet.
-Johanna? Sa jag förvånads fullt.
-Johanna are you okay? Sa jag igen. Inget svar. Jag öppnade dörren och såg henne ligga på marken men slutna ögon. Jag kastade mig ner på golvet och tog upp hennes huvud i mina händer. Ansiktet var blekt som snö och man kände på lukten att hon hade kräkts.
-Chris, Come in here fast! Skrek jag med skräck i rösten. Vad hade hänt?
Johannas perspektiv:
Jag öppnade ögonen och såg Zayn över mig. Jag log och skrattade.
-What?! Sa han med en orolig röst.
-You came back! And I'm fine Zayn! Jag skrattade vidare medans Zayn såg ut som ett frågetecken. Chris kom inrusande och Zayn hälpte mig upp i rullstolen igen.
-What happened?! Sa Chris och jag torkade mig runt munnen med tröjan.
-I just threw up and fainted for a while. But seriously, I'm fine! Sa jag och log. Fast djupt inne var jag skräckslagen.
-Johanna! Who made that phone call? Why did I have to leave? Sa Zayn och kollade in i mina ögon. Jag suckade och tog ett djupt andertag. Zayn och Chris stirrade.
-If you stop that look I will tell you guys!
-Sorry! Ropade de samtidigt och kollade i marken.
-Chris, Remember that guy I met on the beach? He called and told me that if i didnt hang out with him tomorrow we would hurt me. I just got scared that's all. Zayn och Chris såg oroligt på mig.
-Where is you phone?! I have to talk to that dude. I will punch him really hard!  That jerk! Srek Zayn men jag hindrade honom.
-No! He said I couldn't tell anyone. I would just get more hurt. Guys leave it alone. I have to do this. I can't understand I gave him my number. Why am I so stupid? Jag begravde huvudet i händerna och grät. Zayn omfattade mig i en kram och jag grät på hans axel. Han bar mig upp till mitt riktiga sovrum och la mig på min säng. Ha la sig brevid och tog undan håret jag hade i ansiktet. Han kramade mig bakifrån och kysste min hals. Jag log och vände mig om.
-Zayn, I need you to promise me that you won't call him. You will get hurt. And that will be my fault. I have to do this. Han skakade på huvudet och jag gråt änu mer.
-No babe, I will protect you and do what ever it takes. Jag log och tårkade bårt en av mina tårar med handen.
-Okay..But don't let him destroy your voice..becasue you know, X factor is waiting handsome. Sa jag och tog tag i hand tröja. Han skrattade och flyttade sitt ansikte närmare.
-You don't have to worry about that. Sa han och log medans han tryckte sina läppar mot mina. Jag fick härliga rysningar, nästan som stötar i kroppen. Efter en tid som känder som timmar drog jag mig ifrån hans läppar och kollade in i hans ögon.
-Are you okay babe? Sa han och kysste min kind.
-Yes Zayn, I just don't want you to get hurt. Han kramade mig hårt och jag log. Nu ville jag bara att tiden skulle stanna..
__________________________________________________________________________________________
Jag är hämskt ledsen för uppdateringen. Mycket har hänt senaste veckorna. Ingen läser eller kommenterar precis så It doesn't matter. Kanske lägger ner bloggen. Novellen är ju inte bra trots allt!

Stole my heart kapitel 11- Who was it?

Zayn beställde en kaffe och jag tog en också. Vi pratade ett bra tag om allt möjligt. Efter ett tag bestämde vi oss för att gå hem. Vi hade redan pratar i flera timmar. Zayn körde hem mig till Chris hus som jag pekat ut. Han bar mig upp för trappan och satte mig i stolen igen.
-Thank you Zayn! Sa jag och log.
-Do you want to come in and maybe watch a movie? Sa jag och han svarade snabbt
-Yes! I thought you would never ask. Zayn satte sig på huk och böjde sig sakta fram. Jag kände hur hjärtat bultade snabbare än någonsin.
____________________________________________________________________________________________
 
Zayns huvud kom närmare och närmare och jag lutade mig fram. Hans läppar var bara centimeter ifrån mina. Hans kind rörde nu min. Hans läppar nuddade mitt öra.
-I really want to kiss you right now, you look so hot. But I don't want to do things to fast. Sa Zayn och jag nickade litet. Hjärtat dunkade och det var som att jag smälte.
-You don't look so bad your self, sa jag och log.
-Let's go inside! Sa Zayn som öppnade dörren. Chris kom till dörren och log.
-Hello Zayn, Sa Chris och kollade på mig med ett finurligt leende.
-Hello! Sa Zayn och tog hans hand.
-We're going to watch a movie, sa jag och Chris nickade. Vi tog av oss skorna. Eller sa, Zayn hjälpte mig.
-So what do you want to watch? Sa jag när han satte mig ner i sofffan.
-We have She's The Man! Sa jag och Zayn log.
-YES! I LOOOVE that movie! Jag skarattade och pekade på skivan. Han satte i skivan i DVD.n och han satte sig brevid mig med armen runt om kring min hals. Jag la mitt huvud mot hans axel och jag såg attt han kollade på mig.
-Chirs! Can you fix some drinks? skrek jag och han kom snabbt in med cola och en skål med popcorn.
-Thanks Chris. Sa jag och han skrattade. Jag skakade på huvudet och la mig tillbaka.
Filmen var i full gång. Vi skrattade som galningar hela tiden. Våra skratt var faktiskt ganska bra tillsammans.
Det var slutet av filmen och jag kände hur en tår kom ner från min kind. Zayn tog min närmare med sin arm och jag la min hand på has bröstkorg. Mitt huvud var på hans bröstkorg också och han smekte mityt hpr. Han tog bort tåren som kom.
-Awe babe, it's just a movie! Sa Zayn men jag kunde inte hjälpa det. Jag nickade och kollade upp på hans vackra ansikte. Ögonen fastnade på hans bruna underbara ögon som jag drunknade i. Jag kollade bort på grund av min mobil som ringde. Det var ett okänt nummer. Jag tog mobilen tryckte på svara.
-Hello this is Johanna! Sa jag med en glad röst.
-Hi Johanna! This is John! How are you? Jag satte mig snabbt upp normalt. Zayn kollade konstigt på mig.
-Oh hello John! I'm not my best. How are you?  Frågade jag så glatt som jag kunde. Jag ville verkligen inte prata med honom nu! Jag ville vara med Zayn. Visst han var snygg och trevlig. Men inte som Zayn. Dock hade jag bara pratat med honom i 20 minuter.
-I'm good thanks! So what are you doing? Want to hang out some day? Frågade han och jag kände hur svetten böjade komma. Jag ville just då bara gå ut ur huset och skrika av panik. Eller bara lägga på. Men det kunde jag inte göra!
-Um I'm not feeling so good. But maybe in a week or something. I have to go now! Sa jag och skulle precis lägga på när jag hörde han börja prata igen.
-You aren't going anywhere! Tomorrow I'll meet you. Or else something bad will happen. Sa han och jag hörde hur han la på. Jag kände hur paniken kom och jag ville bara gråta. Vad skulle han göra med mig? Jag mådde verkligen inte bra. Varför gav jag han mitt nummer?
-Are you okay? Frågade Zayn och tog min hand. Jag satt still och kunde inte prata. Rädslan var för stor. Han flyttade sig närmare mig och gav mig en stor kram. Jag andades tungt och kände hur tåren kom. Nej! Inte gråta nu!
-Seriously Johanna, Who was it? Skulle jag berätta? Tänk om någonting hände då? Jag ville inte att Zayn skulle bli inblandad i det här.
-I'm fine. But i think you have to go now! Sa jag bestämt. Han kollade på mig med sina underbart vackra ögon. Han reste sig upp och gick till hallen. Han satte på sig skorna och kollade på mig.
-What did I do? Jag kämpade för att inte börja gråta.
-Nothing Zayn! I just have to talk to Chris.
-Oh okay. Can I call you tomorrow babe? Can you promise me that you will call if something happnes? Jag nickade och han kom fram och gav mig en stor kram. Han pussade mig på kinden och gick ut genom dörren. Jag körde in mig i badrummet och kände att jag mådde illa. Ansiktet var vitt, helt utan färg och jag kände att jag skulle kräkas vilken sekund som helst. Jag öppnade toalett locket och lutade mig framot. Jag kräkter i flera minuter och ramlade ut ur rullstolen. Jag torkade mig runt munnen och spolade i tolatten. Jag la mig ner helt på golvet och började gråta. Vad skulle han göra med mig?
__________________________________________________________________________________________
Ett nytt kapitel. Vad tycker ni? Denna vecka kommer vara väldigt full för mig så det är inte säkert att det kommer ett kapitel..Men jag ska verkligen försöka!

Stole my heart kapitel 10- I thought you would never ask

sounds perfect.. haha Zayn..all girls on earth loves starbuck ;) x" Jag la in "Zayn Malik" i kontakt listan och fick snabbt ett till sms. "oh yeah.. I totally knew that! I'll text you more tomorrow xx" Jag log och bestämde mig för att inte svara.
-So what is going on? frågade Chris
-I'm going to meet Zayn at the park tomorrow. We are going to Starbuck sa jag och log stolt.
-IT'S A DATE! Skrek Chris och jag skrattade
-No it's just two friends grabbing a drink. It's not a date. Sa jag och la ner mobilen i fickan!
____________________________________________________________________________________________
Bling
Jag vaknade av smset jag nyss fick. Jag satte mig hastiskt upp och kollade på klockan. Klockan var halv 12 på dan. Jag kollade på displayen igen och såg Zayns namn. Jag läste snabbt igenom smset och fick en liten hjärtatack.
"Where are you? xx" Jag Skrek det högsta jag hade.
-CHRIIIIIIIIIS COME HERE!!!
"I'm on my way x" skrev jag snabbt. I stort sätt var ju jag det.. Chris kom snabbt in.
-What honey, sa han och gäspade.
-I'm late for Zayn! help me up now!!! Skrek jag och Chris skrattade.
-Girls.. sa han och log. Själv fick jag panik. Jag låg i sängen med underkläder på. Helt osminkad och allt. Tur att jag dushade igår kväll åtminstånde..
Chris hjälpte mig att sätta på mig de svarta tighta jeansen jag petat ut. Jag tog en vit kort tröja och sminkade mig snabbt. Jag borstade tänderna snabbt som attan och Chris hjälpte mig ut.
-Can you take care of your self now? Sa Chris och retade mig. Jag ignorerade honnom och drog händerna mot hjulen på min rullstol. Parken var väldigt nära. Så det var perfekt. Jag såg Zayn som satt och kollade ner på sig mobil. Jag kände hur min plingade och jag tog upp den ur fickan.
"I feel lonely :(" Jag log.
-Zayn skrek jag och log stort. Han kom springande. Den gröna t-shirten och de blåa jeansen satt perfekt mot hans kropp. Jag bet mig själv i läppen och såg plötsligt att han höll en röd ros i handen. Jag kände hur hjärtat smälte. Det kändes som att det var på film. Helt jävla magiskt.
Han stannade precis framför mig. Han slog sig själv nervöst i handen med knytnäven och tittade ner på fötterna.
-Hey babe! You look amazing. Like you can run 1000 miles or something. Jag blev tyst och kollade in i hans ögon. Vi båda bröt ut i skratt efter ett tag.
-Not my best joke.. sa han och kollade ner.
-Anyway i got you a rose sa han och gav den till mig. Jag lukade på den och den luktade underbart.
-It's lovely! Thank you Zayn. Sa jag och log.
-So, starbucks? Jag log.
-I'll take that as a yes, Sa han och skrattade. Han tog tag i handtagen på rullstolen och körde mig dit. Att gå in ditt var tricksit. Mycket stolar överallt och mycket folk. Jag ville bara kunna gå. Kunna vara normal med Zayn. Jag suckade tungt och zayn böjde sig fram.
-What's wrong? Sa han när hans huvud var 1 centimeter från mitt, upp och ner. Jag skrattade
-It's just many people. We wont get in here. I'am to fat if you know what i mean. Han gick in och sa någonting som gjorde att alla flyttade på sig. Alla tog sitt fika och ställde sig upp. Jag kollade runt om kring mig och ner på knäna. En tjej med ljusthår kom fram till mig.
-He really loves you! Sa hon och jag skrattade,
-um what? sa jag och blev röd i anskitet.
Tjejen gick iväg. Av någon anledning log jag. Fler personer gick ut och tittade underligt på mig. Zayn kom ut och körde in mig.
-Thank you guys sa Zayn.
-What the hell was that?! Sa jag och kollade på Zayn. Tjejen i disken log stort.
-You're boyfriend just told everyone a great story sa hon och log igen. Jag log tillbaka och kände hur Zayn tog min hand.
Zayn beställde en kaffe och jag tog en också. Vi pratade ett bra tag om allt möjligt. Efter ett tag bestämde vi oss för att gå hem. Vi hade redan pratar i flera timmar. Zayn körde hem mig till Chris hus som jag pekat ut. Han bar mig upp för trappan och satte mig i stolen igen.
-Thank you Zayn! Sa jag och log.
-Do you want to come in and maybe watch a movie? Sa jag och han svarade snabbt
-Yes! I thought you would never ask. Zayn satte sig på huk och böjde sig sakta fram. Jag kände hur hjärtat bultade snabbare än någonsin.
___________________________________________________________________________________________
Det var någonting jätte konstigt jag rpkade öra igår. Förlåt. Så slutet var galet. Det var slutet på förra kapitlet. Ni får det alltså igen. Ska försöka lägga ut ett kapitel imorgon för er få som läser. Förlåt igen. Puss

Stole my heart kapitel 9- It's not a date

-If you need anything, just ask me okay? Talk later? sa han och jag nickade. Zayn försvan och jag såg hur Chris kollade på mig.
-Aw children, sa han och jag slog han lite lätt på armen. Jag hade aldrg varit så här glad på ett tag, tack vare Zayn..
-He is a great singer, he can come really far, sa Chris och jag log stort
_______________________________________________________________________________________________
 
Showen var över och alla hade fått sjunga sitt. Jag gäspade stort och Chris ställde sig upp. Jag försökte stå upp men hindrades av hugget i magen, jag hade helt glömt bort att jag satt i rullstol. Hur kan man glämma det igentligen? Jag tog handen på magen och tog några djupa andertag. Chris körde mig till alla sångare. Byggnaden var nästan tom nu. Zayn var kvar, han var nästat i slutet. Jag såg han backifrån och låg.
-Hey Zayn! sa jag och han kollade sig åt höger och vänster förvirrat. Jag skrattade!
-Back here smartass, sa jag och han vände sig snabbt om. När han såg mig skrattade han högt.
-hey, I didn't see you there. Sa han och skrattade. Hans perfekt raka och vita tänder visades och jag kollade ner på mina fötter. Zayn satte sig ner på huk och tog handen på min mage. Det kändes som att jag var gravid eller nått. Jag ryckte till och han tog bort handen.
-sorry! sa han och jag skrattade. han tog upp den lösa vita tröjan jag hade på mig, han stannade vid underdelen på min behå. Han kollade på mitt ståra sår, bandaged och allt det där. Han gjorde en konstig min som fick mig att skratta.
-When did this happen? sa han och kollade på mig med sina bruna ögon. Jag tog ner tröjan.
-Yesterday. That's why I'm here. I can't be home by my self. I'll stay here. sa jag och log. Zayn rynkade pannan och tänkte till.
-Not to sound rude but why are you staying at X factor? sa han och skrattade. Jag slog mig själv lite på pannan och skrattade.
-haha i forgot, sa jag och skakade på huvudet. Jag tog upp handen och pekade på Chris som stod och pratade med någon kille. That's my uncle Chris, and he works here! So I'll be living with him. Here! sa jag. Zayn rynkade pannan igen och jag skrattade.
-Now what Malik?
-Then I'll be seeing you more...ugh noooo. Jag slåg han löst på armen några gånger och han höll fast mina armar.
-babe, I'm just kidding. I'd love to see you more, sa han och log. Jag log tillbaka och skrattade.
-are you sure you want to see me when i look like this? sa jag och pekade på magen, tröjan som hade blod på sig. Jag var så ful, sittande i rullstol. Perfekt...
-I think you are beautiful sa zayn och tog min hand. Jag log ett pinsamt stort leende.
-thanks Zayn.
 
Zayn berättade att han behövde gå hem. han hade ju gjort den han skulle här. Uppträda. Jag och Chris fick reda på att vi kunde åka hem. Chris behövdes vara vid bootcamp, och alla gånger efter det förstås.
-so..I guess I'll see you soon? Sa Zayn och jag nickade.
-Can i ask for you number? sa Zayn och jag skrattade
-yeah, do that! sa jag och kollade in i hans ögon.
-can i have your number? Sa han och blinkade med ena ögat.
-yes Zayn! Han tog fram sin mobil och jag la in mitt nummer. Han log och la tillbaka mobilen. Han satte sig ner och gav mig en stor kram. Jag kramade tillbaka och kände hans doft som jag känt första gågnen jag kramade honom i parken. Jag rös och han släppte försiktigt mig.
-Don't fall or hurt your self again sa han och skrattade.
-I'll try ropade jag när han nästan var borta.
-If you fall I'll catch you! ropade Zayn och jag blev röd i hela ansiktet. Så Sött!
 
Vi satt i bilen och jag fick ett sms. Jag kollade på skärmen och såg ett okänt nummer. Jag tryckte på smset
"Hey babe. Wanna hang out tomorrow or something? Zayn xx" Jag log och Chris såg det.
-Aw Zaynnnn right? Sa chris och jag skrattade.
-shut up. Jag skrev snabbt "I'd love to! What should we do? Johanna x :)" och skickade iväg det. Det plingade snabbt i mobilen och jag tog upp den snabbt. "Can I maybe meet you at the park? We can go to starbucks.. if you like it there... x" Jag log.
"sounds perfect.. haha Zayn..all girls on earth loves starbuck ;) x" Jag la in "Zayn Malik" i kontakt listan och fick snabbt ett till sms. "oh yeah.. I totally knew that! I'll text you more tomorrow xx" Jag log och bestämde mig för att inte svara.
-So what is going on? frågade Chris
-I'm going to meet Zayn at the park tomorrow. We are going to Starbuck sa jag och log stolt.
-IT'S A DATE! Skrek Chris och jag skrattade
-No it's just two friends grabbing a drink. It's not a date. Sa jag och la ner mobilen i fickan!
_____________________________________________________________________________________________
Så ja! Vad tycks? Inte världens lägsta men men,  Vad söt Zayn var eller hur? ;)
 
 

sorry sorry

Tjenare, har inte skrivit på typ månader, eller nått. Men jag är back on track! ett kapitel kommer idag x
Vad tycker ni lla om take me home? ÄLSKA RIGHT?
kram

stole my heart kapitel 8-Let me love you

Tidigare:
Chris hjälpte mig med mina grejer och jag pekade ut allt jag skulle ha med mig..det blev ganska mycket, trippelt så mycket som Chris...Men jag är ju trots allt tjej. VI skynadade oss som attan och när allt var packat hoppade vi in i bilen igen. Vi körde till huset och la in våra väskor. Programet skulle börja om några timmar, Simon gick in till de andra i juryn. Detta var ju as häftigt. Jag skulle bo i samma hus som Simon Covell och massa coola männsikor. As coolt!
_____________________________________________________________________________________________
Simon hade fixat biljetter till oss, längst fram eftersom det var så besvärligt med rullstolen. Vi satte oss ner på första raden, hela rummet var proppfullt av människor. Man kunde höra hur deltagrana i väntrummet ropade "X factor X factor". Jag gillade att sjunga, jag brukar spela guitarr och spela lite på skoj. Men det är bara något som jag gör på fritiden. Jag kände plötsligt ett hugg i magen och jag tog min hand på pannan. Foten gjorde ont som attans och jag kände mig aldelles ur.
-Johanna, Johanna are you okay? Hörde jag hur Chris frågade. Jag nickade och försökte lugna ner mig. Jag vill se Zayn idag, jag skulle se honom. Jag ska inte gå här ifrån.
-Do you have that pill? I think I need it, sa jag och han nickade.
-I'll go and buy you a drink, sa chris och jag nickade tacksamt. Efter 20 minuter var han tillbaka med en coola och han gav mig pillret. Jag hatade att svälja sånna, så obehagliga liksom. Jag la tabletten i munnen och svalde det med en klunk av coolan.Innan jag märkte det så kom första personen in. Alla i publiken jublade och jag klappade händerna lite lätt. Att sitta i rullstol här var besvärligt. Man såg inte så mycket och allt var så klumbigt. Tjejen som var först var riktigt duktig. Hon hade en vacker röst och en fantastisk uttstrålning. Tejen fick 3 ja och jag klappade högt denna gång. Hon blev överlycklig och sprang ut från scenen. Jag kände hur jag log och det gjorde Chris med.
-.She was great, I'd love to work with her, sa han och log. Jag skrattade och klappade han på låret. Han tog tag i min hand och kramade den litegran.
 
Jag kollade ner i marknen och hörde att publiken började jubla. Jqg skruvade upp korken på min coola och tog 2 klunkar, jag gav coolan till Chris som också drack. Jag tog på korken igen och kollade ner på min fot som var gipsad. Vilken katastrof. Tur att jag hann sätta på mig smink i alla fall.
-Hi What's your name hörde jag hur Simon frågade någon på Scenen. Jag ställde ner coolan och tappade hakan.
-My name is Zayn, Jag log stort och kände hur jag blev aldelles varm. Chris kollade på mig och viskade nått i mitt öra
-is it him? jag nickade, Chris log. Simon sa någonting mer och Zayn svarade lungt
-I'm going to sing Mario, "let me love you" jag log. En grym låt
Jag tabbade hakan så fort jag hörde han sjunga. När han sjöng, hände någonting i mig: Jag stängde min mun och fick ögon kontakt med Zayn som kollade på mig oroligt.
"You should let me love you, let me..." Han kollade på mig medans han sa de orden och jag log. Simon stoppade honom mitt i meningen och jag blev lite sur, jag vill höra Zayn sjunga mer! Han var grym, och så snygg. Jag bad till gud att han skulle komma vidare. Kom igen nu!
-ughh..Yeah, ett Ja
-yes
-Zayn I'm going to say yes. Jag klappade händerna hårt och log. Jag gav Zayn en släng kyss eftersom han tittade på mig. Han log och gick mot mitt håll. Han hoppade ner för scenen och satte sig framför mig på huk.
-Johanna, what happened to you? Frågade Zayn och jag kollade ner i marken, det var tur att jag kunnat täcka över såren i mitt ansikte ned smink.
-Car accident sa jag och kollade på Chris. Zayn tog min hand och pussade den lätt.
-I'm so glad you survived, and I'm so glad you're here. Jag hörde hur publiken gav oss et "aw" alla var tysta i rummet och lyssnade på oss. Zayn tog in mig i en kram och pussade mig på kinden.
-If you need anything, just ask me okay? Talk later? sa han och jag nickade. Zayn försvan och jag såg hur Chris kollade på mig.
-Aw children, sa han och jag slog han lite lätt på armen. Jag hade aldrg varit så här glad på ett tag, tack vare Zayn..
-He is a great singer, he can come really far, sa Chris och jag log stort
__________________________________________________________________________________________
Tankar? Vad tycker ni få som läser?
2 kommentarer för nästa? ;)

Stole my heart kapitel 7-Thank you Simon

Tidigare:
-Johanna? jag nickade. Ingen sa någonting mer. Simon ställde sig upp och gick iväg. Jag frågade inte var han skulle, jag brydde mig inte. Jag behövde stanna här. Med Johanna. Timmarna gick och gick och Simon kom tillbaka med två kaffeburkar från Starbuck. Han räckte mig en och jag tog emot den.
-anything new? frågade han och jag skakade på huvudet.
-do we have a Chris here? frågade en sjuksköterska med ljust kort hår. Jag ställde mig upp och gick fram till henne.
-How is she? frågade jag och hon öppnade sin mun
-she's...
__________________________________________________________________________________________
 
-She's okay, She is awak now! We needed to take some pieces of glass out and we needed to make sure everything was okay in her body. She has a deep scar in her stomach, it will hurt for some weeks. Her ribs are broken, also her foot. Sa sjuksköterskan, detta var bara för mycket, betydde detta är Johanna skulle bli bra?
-So she will be okay? sa jag frågande och kände att jag skakade litegran.
-Yes Joanna will be fine, but she will have to sleep here tonight and she has to be careful for a couple of weeks sa sköterskan och jag nickade. Jag log tacksamt och hon visade mig direkt till Johannas rum. Där såg jag henne, lilla fina Johanna, Hon hade gips på foten och massa bandage runt övre delen av magen. Jag gick snabbt fram till henne och tog hennes hand. Jag kände hur en tår kom och Johanna kramade min hand hårt. Jag kollade upp på Johannas vackra ansikte som var fullt av sår, jag såg tårar som kom. Jag ville så gärna ge henne en stor bamsekram, men jag visste att det vara skulle skada henne.
-I'm so sorry... sa jag och torkade bort tårana som fanns på mina kinder.
-I't not your fault, I'm glad we both are okay. Sa hon och jag kände hur jag började kallsvettas.
-It´s my fault, if i wouldn't have.. sa jag men hon avbröt mig genom att ta sin hand på min kind.
-I love you Chris. And I'll be okay. Promise me one thing. You need to go to your job tomorrow, you can't give up your dream because of me. I'll be fine.
 
Johannas perspektiv:
Jag visste att det jag sagt inte var riktigt sant, jag skulle behöva sitta i rullstol, det skulle vara lite svårt att leve ensam, laga mat, lägga mig i sängen, och gå upp för trappan var såklart omöjligt. Men jag kunde ju sova på soffan i vardagsrummet. Eller i rullstolen..kanske.
-No you can't live by your self, you can't walk. Sa Chris och jag nickade lite lätt, nått behövde jag komma på. Han måste, bara måste ta jobbet, han kan inte lägga ner nu. Det bara får han inte.
-Are you 100 procent sure that i can't come with you? frågade jag igen.
-I can ask Simon, he is here, is it okay if he comes in? Jag nickade och log. Chris gick iväg och jag blundade sakta. Smärtan i mina revben var obeskrivligt stor. Det var nästan som att det var svårt att andas med den smärtan.Hela magen gjorde ont. Allt var som sönder där inne. Att jag gått igenom det här igen, jag och bilar är inte den perfekta blandningen...fast denna gång dog ingen. Jag började tänka på mamma och pappa och andades tungt. 2 veckor och nästan 2 dagar hade nu gått. Jag saknar dom så att det gör ont. Jag kände hur tårarna trängde fram bakom ögonen och jag kände en falla ner från mitt havsblåa öga. Jag hörde hur någon knackade på dörren och jag torkade snabbt bort tåren.
-Come in, sa jag så glatt och högt jag kunde.
-Hi Johanna, how are you? frågade Simon snällt och jag svalde tungt
-I'm fine, sa jag och log.
-You can come with me honey, you can live with me and everything will be okay ,sa Chris och jag log som bara den.
-Yes yes, thanks Simon. sa jag och han log.
-Anything for you, sa han och jag log.
 
Nästa dag:
Nu var det ätligen dags att åka hem från det tråkiga sjukhuset, jag hade en väldigt trevlig sjutsköterska som var några år äldre än mig. Men att ligga på sjukhuset var bara så tråkigt, och på tala om maten...inte bästa som finns precis. Nu var det bara hem och packa fort, sedan skulle vi åka iväg till det berömda x factor huset. Chris skulle bara hjälpa till på "live showerna" så klart. Zayn skulle uppträda idag, vi kommer alltså vara i huset mycket före deltagrana, fast vi kommer inte leva i samma hus..antar jag. Jaja allt skulle bli bra. Jag undrar vad Zayn skulle säga om han såg mig nu. Men å andra sidan ville jag verkligen vilja träffa honom igen, och specielt höra honom sjunga. Chris och Simon hjälpte mig in i bilen, Simon skulle följa med hem för att allt skulle gå fortare.
Chris hjälpte mig med mina grejer och jag pekade ut allt jag skulle ha med mig..det blev ganska mycket, trippelt så mycket som Chris...Men jag är ju trots allt tjej. VI skynadade oss som attan och när allt var packat hoppade vi in i bilen igen. Vi körde till huset och la in våra väskor. Programet skulle börja om några timmar, Simon gick in till de anrda i juryn. Detta var ju as häftigt. Jag skulle bo i samma hus som Simon Covell och massa coola männsikor. As coolt!
___________________________________________________________________________________________
SÅ, ett kapitel!! Förlåt gånger tusen för uppdateringem, allt är kaos just nu. Inte det bästa kapitlet, jag skrev detta nu, inte så bra eftersom jag har huvudvärk, som fan..
KOMMENTERA?!

stole my heart kapitel 6-What happened?

Tidigare:
-We need to pull you out, you need stay still. This will hurt Johanna, on 3 we will pull, okay? Jag nickade och kände hur tårarna kom.
-1..2..3 sa killen och jag kände hur jag inte kunde andas. Jag kände hur min mage var sprucken. Jag kände allt. Jag kämpade för att andas. Allt jag såg var Zayn. Jag kände ett duns som avbröt mina tankar. Det högg till i bröstet och jag bet mig själv i läppen.
-You are doing great honey, stay awake okay? hörde jag hur Chris sa och jag nickade väldigt litet, hur mycket jag än ville, visste jag att det inte skulle fungera..
____________________________________________________________________________________________'
Chris perspektiv:
Jag såg Johhana bli inburen i bilen, med massor av unga killar runt om kring henne. Varför? Varför  var jag så dum? Om Johanna inte klarar sig nu, kommer jag aldrig förlåt mig själv. Varför hände detta inte mig? Jag körde ner oss, jag borde blivit skaded, inte fina Johanna. Hon hade varit med om detta en gång innan, fast hon var inte lika skadad den gången...
-excuse me sir, do you want to come with your daughter? hörde jag hur ambulans mannen frågade, min dotter vad det ju inte. Men det kändes som det, vi hade alltid haft en bra kontak, jag och Johanna. Jag nickade iallafall och klev in i den gula bilen. Johanna var täckt av sladdar och handdukar. Två killar satt och höll handukarna på hennes mage. Handdukarna var helt röda och täckta av blod. Det behövde snabbt byta igen eftersom de blev röda efter någon sekund. Hon förlorade väldigt mycket blod och jag såg hur killarna som satt brevid mig var oroliga. Jag såg hur Johanna kämpade för att hålla sig vaken. Hon hade säker förlorat liter med blod, hon började bli svag. Bilen körde jättefort och de blå lyserna var igång på taket.
-We need to drive faster, sa en kille och jag hörde plötsligt hur en apparat började tjuta. Sån där apparat som man ser på filmer, när linjen är rak...han man ingen puls.
-shit, no pulse skrek killen brevid mig och jag stelnade till. Nej, jag kan inte förlora henne.
-NO DO SOMETHING, skrek jag och försökte nå hennes hand, men killarna stoppade mig
-sit down sir, we will take care of your daughther. Sa killen och jag satte mig snabbt ner. jag kände hur tårarna kom och jag slog i sätet jag satt i. Hela mitt huvud vart tomt. Det kändes som att nått träffat mitt bröst, allt blev så tungt. Ljuden runt mig blev högre och högre och jag förstog snabbt att vi var på sjukhuset. Alla killarna slängde upp dörrara och bar ut Johanna som låg på den svarta båren. Blodet strömmade mer än förrut och jag såg henne försvinna iväg in i det stora vita sjukhuset.
-will she...make...it? frågade jag med en sakig röst
-sit down inside sir and the nurse will talk to you soon, sa killen. De svaret betydde alltid detsamma...
 
Johannas perspektiv:
Massor med folk är runt mig, vad händer? Jag kan inte komma ihåg vad som hänt. Allt jag kommer ihåg är att jag kastat egg med Chris. Jag kände hur jag blev svag. Allt blev tungre och tungre, att andas var nästan omöjligt. Mina ögon slöt sing snabbt och jag slutade andas. Allt blev tyst och smärtan försvann plötsligt. Är jag död? eller vad har hänt i gentligen. Kanske är det en dröm? Jag hör ett litet ljud, ljud av röster. Förvirrade röster. Jag kände plötsligt ett ryck i mitt bröst och jag kände hur smärtan kom tillbaka.
-she's back, hörde jag hur en tjej sa, vem är tillbaka? Jag?
-Where am I? What happened? sa jag
-You are at the hospital and have been in a car accident, sa tjejen och jag försökte ta av mig masken från mitt ansikte men hon tryckte tillbaka den. Jag drog hårdare men slutade av ett stick, jag kände hur jag blev trött och mina ögon slöt sig snabbt igen.
 
Chris perspektiv:
Jag gjorde som killen sa till mig att göra, jag gick sakta in i det stora sjukhuset och satte mig ner i en blå stol. Vad skulle jag göra? Sitta och vänta i timmar? Det skulle jag bli galen av. Jag måste få veta hur hon mår. Jag tog upp min jävla mobil och kollade på den.
-I hate you stupid phone. Sa jag och låste upp mobilen. Jag tog fram kontakten "simon" och tryckte på "ring".
-Hello Chris, what's up? hörde jag hur Simon sa och jag visste inte vad jag skulle svara. Jag satt tyst och försökte få ur mig något men inget kom fram.
-Chris, are you there? frågade han och jag nickade, men jag kom plötsligt på att han inte såg mig så jag sa ett väldigt litet
-yes I'm here, med en skakig och tyst röst.
-Are you okay? frågade han
-I crashed it Simon, she is probably dead by now, jag och slutade av tårarna som ran ner för kinderna.
-Chris, where are you?
-At some hospital, I dont know where, sa jag ärligt och la på. Jag kastade mobilen I marken och såg hur skärmen på min Iphone blev spruken. Jag tog sakta upp den och gick till toaletten. Jag kollade mig själv i spegeln och såg hur hemsk jag såg ut. Några sår på kinderna och ögonen var helt röda. Jag hade en blåtira men inget mer. Jag tog lite vatten i mina händer och kastade det på mitt ansikte. Vad gör jag om hon inte klarat sig? Jag skakade av mig tanken och började tänka på jobbet som började imorgon. Jag behövde verkligen jobbet. Det gjorde jag verkligen, så hur skulle detta bli? Jag klev ur toalett rummet och satte mig i samma stol som förrut.
-Chris? hörde jag hur en igen känd röst sa, jag kollade bak och såg Simon. Tårarna kom tillbaka och han satte sig brevid mig.
-Omg are you okay? frågade han och kollade på mitt blåa öga. Jag nickade och öppnade munnen
-But she's not
-Johanna? jag nickade. Ingen sa någonting mer. Simon ställde sig upp och gick iväg. Jag frågade inte var han skulle, jag brydde mig inte. Jag behövde stanna här. Med Johanna. Timmarna gick och gick och Simon kom tillbaka med två kaffeburkar från Starbuck. Han räckte mig en och jag tog emot den.
-anything new? frågade han och jag skakade på huvudet.
-do we have a Chris here? frågade en sjuksköterska med ljust kort hår. Jag ställde mig upp och gick fram till henne.
-How is she? frågade jag och hon öppnade sin mun
-she's...
__________________________________________________________________________________________
Ett kapitel kom idag också, vad säger ni? Jag vet inte hur uppdateringen kommer att bli i veckan, men jag ska försöka slänga in minst 2:)
Kommentera?

Stole my heart kapitel 5-I have to go

Tidgare: 
-I'm John sa han och jag log 
-I'm Johanna, nice to meet you but I really need to take a swim, or else I'll die.. sa jag och gick mot vattnet. Jag hörde att han sprang om mig och jag såg han dyka in i vattnet, jag gjorde det samma och kände mitt bruna hår mot min rygg. John tog sin hand mot min kind och jag sprang snabbt upp igen. En främling kan inte stryka min hy, där går gränsen. 
-Sorry hörde jag att han skrek, jag fick fram ett leende, inte för att jag vet varför.. 
____________________________________________________________________________________________
                          Jag kände en hand som drog i mig
-I'm sorry, sa han och jag kollade in i hand vackra ögon. 
-It's okay John sa jag och log. Han vände sig åt andra hållet och pekade på en resturang
-Do you want to take a coke or somthing? sa han lite blygt, åh vad gullig han var.
-I'd love that, but I can't do it for long, sa jag och han nickade. Han tog min hand och jag hoppade till litegran. Men jag lät han vara där, brevid mig. Vi började prata lite om oss själva och servitrisen visade oss till ett bord.
-I want a milkshake, sa jag väldigt snabbt och han nickade. Han vinkade åt servitrisen 
-one coke and one vanilla milkshake, sa han och servetrisen tackade. 
-Wow I wanted vanilla, how did you know? sa jag förvånat och lutade mig över bordet litegran
-come here,I have to whisper sa han och jag skrattade. Jag flyttade min stol närmare hans och han lutade sig till mitt öra.
-I'm magical, sa han tyst och jag skrattade. 
-yeah right... jag flyttade tillbaka min stol så att jag var mittemot honom. Servitrisen kom snabbt med våra drinkar och jag började dricka min kalla milkshake. Den var verkligen god, bästa jag någonsin smakat. 
-Can I try it? frågade han och jag nickade. Jag gav han drycken och han tog in sugröret i munnen och smakade. 
-how can you like this? sa han och jag skrattade
-I'm magical sa jag och blickade med ena ögat. Han skrattade och tog en klunk av sin cola. 
-so are you living here? frågade han och jag nickade
-yeah with my uncle sa jag och log.
-not your parents? Jag kände hur jag blev ledsen, jag skakade på huvudet.
-um no...they died in a car accident 2 weeks ago, I was the only one who servived sa jag och kollade ner i marken. Jag hatar att prata om detta. Allt kommer upp i huvudet om och om igen, jag såg att John flyttade sig närmare mig och han var plötsligt brevid mig. Jag kände hans varma kropp runt mig och jag lutade mitt huvud på hans axel och kände en tår komma.
-I'm sorry babe, I shouldn't have asked. Jag skakde på huvudet
-You didn't know. It's okay. But I have to go now, my uncle is leaving tomorrow so I need to hang out with him. Han nickade och hjälpte mig upp.
-Can I have your number? frågade han och jag log. 
-can you remember it in your head? I mean you're magical. Sa jag och han skrattade
-yes, I'm ready, jag gav honom numret och han gav mig en sista kram.
-see you later Johanna, sa han och jag nickade. Jag gick mot Chris med ett leende på läpparna.
-Where have you been? frågade han medans han la sig på rygg.
-I just met a boy named John so we took a drink. Sa jag och han gjorde ett litet flört-ljud. Jag skrattade och la mig ner breved honom.
 
Efter en liten stund bestämde vi oss för att gå hem, det var så himla varmt i solen och man blev ganska trött av den heta solen. 
-So what should we do now? frågade han mig och jag kollade på honom, vi båda öppnade munnen 
-egs utbrast vi båda samtidigt. Vi satte oss i bilen och körde nsabbt hem. Chris låste upp och gick in i köket. Han kom ut med en kartong med egg. Vi klev in i bilen igen och jag höll eggkartongen i handen. 
-this is the best thing ever, s jag och han nickade. Det kändes som att vi var 10. " små ungar som skulle göra något riktigt kul. Detta hade alltid varit min och Chris lilla grej, att kasta egg. Vi klev ut ur bilen och jag såg ett gult hus med vita knutar på. Jag tog upp kartongen och han tog 2 egg i handen. 
-1....2...3 sa jag och vi båda kastade eggen som landade på det gula huset. Vi såg hur det rann ner från väggen och vi kastade oss in i bilen och körde iväg. Snabbt som fan
-Best thing eveeeer sa jag och kunde inte hålla mig från att skratta. Chris skrattade som en idiot och körde lite vinglande på vägen. 
-did you see how the egs splashed? omg best thing ever sa han och jag instämde, Chris böjde sig lite neråt för att ta tag i sin mobil som var i fickan. Han släppte ratten med en hand och vi träffade någonting. Bilen rullade på marken och vi var nu upp och ner. Nej, detta kunde inte hända...nej inte igen. Jag försökte skrika men inget kom ut från min munn, jag hörde chris brevid mig han försökte ta sig ut, och lyckades. Jag försökte röra på mig men jag hindrades av smärta i min mage. Jag satt fast, i någoning vasst. Jag kunde se hur blodet strömmade och jag kände hur det blev svårare att andas.
-Johanna, Johanna hörde jag hur Chris ropade och han var nu brevid mig.
-omg omg no no no, I'm so sorry sa han och jag förståd att han var okej, men jag för den delen, var inte lika okej..
-I'll be okay Chris, what ever happens, i love you fick jag ut i en riktigt svag och tyst röst. Jag såg oron i hans ögon och jag kände hur det högg till i bröstet. Jag kände hur blodet strömmade och kände hur jag klämdes mot det vassa, om jag rörde på mig nu skulle jag dö, Det visste jag. Jag hörde ljudet av abulansen och jag kände att Chris tog min hand. Jag kollade på honom, han hade några sår i ansiktet men inget mer, det gjorde mig glad. Jag vill inte förlora någon mer.. 
-excuse me sir, but we need to reach the girl, sa abulansmannen och Chris släppde långsmart min hand och flyttade sig bakåt. Jag kände hur killen rörde min mage och han kollade konstigt på mig och tog min hand 
-You have to stay strong, do not close your eyes. sa han och jag nickade, Inte blunda, det klarar jag väl? eller? Jag kände hur mina ögon blev tyngre ocg tyngre, som att något låg på mina ögonlock. Ögonen slöt sig men jag kämpade för att hålla dem öppna. Jag kände hur abulans killarna höll på med mig. Men det var som att jag inte kände någonting. Allt jag såg var Zayn. 
-We need to pull you out, you need stay still. This will hurt Johanna, on 3 we will pull, okay? Jag nickade och kände hur tårarna kom. 
-1..2..3 sa killen och jag kände hur jag inte kunde andas. Jag kände hur min mage var sprucken. Jag kände allt. Jag kämpade för att andas. Allt jag såg var Zayn. Jag kände ett duns som avbröt mina tankar. Det högg till i bröstet och jag bet mig själv i läppen. 
-You are doing great honey, stay away okay? hörde jag hur Chris sa och jag nickade väldigt litet, hur mycket jag än ville, visste jag att det inte skulle fungera.. 
____________________________________________________________________________________________
Förlåt tusen gånger för uppdateringen!! 
ett kapitel kom idag, gillar ni det? är det värt att vänta? ska jag fortsätta? kram 
 

Grattis!!

Ett kapitel kommer imorgon, ska verkligen försöka för er!! Jag har lite svårt med inspirationen men jag ska försöka;)

Jag ville bara säga grattis till bästa Niall som fyller 19 idag! Grattis bästa <3

Här hittar du noveller om de 5 underbara killarna i bandet One Direction

RSS 2.0