-We need to pull you out, you need stay still. This will hurt Johanna, on 3 we will pull, okay? Jag nickade och kände hur tårarna kom.

____________________________________________________________________________________________'

Jag såg Johhana bli inburen i bilen, med massor av unga killar runt om kring henne. Varför? Varför  var jag så dum? Om Johanna inte klarar sig nu, kommer jag aldrig förlåt mig själv. Varför hände detta inte mig? Jag körde ner oss, jag borde blivit skaded, inte fina Johanna. Hon hade varit med om detta en gång innan, fast hon var inte lika skadad den gången...

-excuse me sir, do you want to come with your daughter? hörde jag hur ambulans mannen frågade, min dotter vad det ju inte. Men det kändes som det, vi hade alltid haft en bra kontak, jag och Johanna. Jag nickade iallafall och klev in i den gula bilen. Johanna var täckt av sladdar och handdukar. Två killar satt och höll handukarna på hennes mage. Handdukarna var helt röda och täckta av blod. Det behövde snabbt byta igen eftersom de blev röda efter någon sekund. Hon förlorade väldigt mycket blod och jag såg hur killarna som satt brevid mig var oroliga. Jag såg hur Johanna kämpade för att hålla sig vaken. Hon hade säker förlorat liter med blod, hon började bli svag. Bilen körde jättefort och de blå lyserna var igång på taket.

-We need to drive faster, sa en kille och jag hörde plötsligt hur en apparat började tjuta. Sån där apparat som man ser på filmer, när linjen är rak...han man ingen puls.

-shit, no pulse skrek killen brevid mig och jag stelnade till. Nej, jag kan inte förlora henne.

-NO DO SOMETHING, skrek jag och försökte nå hennes hand, men killarna stoppade mig

-sit down sir, we will take care of your daughther. Sa killen och jag satte mig snabbt ner. jag kände hur tårarna kom och jag slog i sätet jag satt i. Hela mitt huvud vart tomt. Det kändes som att nått träffat mitt bröst, allt blev så tungt. Ljuden runt mig blev högre och högre och jag förstog snabbt att vi var på sjukhuset. Alla killarna slängde upp dörrara och bar ut Johanna som låg på den svarta båren. Blodet strömmade mer än förrut och jag såg henne försvinna iväg in i det stora vita sjukhuset.

-will she...make...it? frågade jag med en sakig röst

-sit down inside sir and the nurse will talk to you soon, sa killen. De svaret betydde alltid detsamma...

 

Massor med folk är runt mig, vad händer? Jag kan inte komma ihåg vad som hänt. Allt jag kommer ihåg är att jag kastat egg med Chris. Jag kände hur jag blev svag. Allt blev tungre och tungre, att andas var nästan omöjligt. Mina ögon slöt sing snabbt och jag slutade andas. Allt blev tyst och smärtan försvann plötsligt. Är jag död? eller vad har hänt i gentligen. Kanske är det en dröm? Jag hör ett litet ljud, ljud av röster. Förvirrade röster. Jag kände plötsligt ett ryck i mitt bröst och jag kände hur smärtan kom tillbaka.

-she's back, hörde jag hur en tjej sa, vem är tillbaka? Jag?

-Where am I? What happened? sa jag

-You are at the hospital and have been in a car accident, sa tjejen och jag försökte ta av mig masken från mitt ansikte men hon tryckte tillbaka den. Jag drog hårdare men slutade av ett stick, jag kände hur jag blev trött och mina ögon slöt sig snabbt igen.

 

__________________________________________________________________________________________